Det juridiska läget – vad gäller egentligen?

Bild från rawpixel.com from Pexels

Bibliotekspersonal i hela Sverige kan förmodligen berätta om otaliga situationer där besökare kommit sig till sitt bibliotek för att få hjälp med allt från att logga in på Försäkringskassans webbplats för att anmäla vård av barn, till att beställa en tågresa på nätet eller fylla i en krånglig blankett. Och vi vill ju gärna hjälpa till när människor inte har någon annanstans att vända sig! Men ibland uppstår situationer där besökaren, medvetet eller omedvetet, låter bibliotekspersonalen se uppgifter som är personliga och som personalen varken bör eller vill ha kännedom om, till exempel e-post med känslig information eller utdrag från bankkonton.

Hur långt ska bibliotekspersonalen sträcka sig i sin hjälp? Vad händer om något går fel – resan som skulle ha gått till Gällivare blir istället till Gävle, blanketten till Migrationsverket saknar en viktig detalj som bibliotekspersonalen inte kände till, uppgifterna till Försäkringskassan blev fel… Vems är ansvaret och vad kan bibliotekets personal förväntas hjälpa till med?

I kompetenslyftet Digitalt först med användaren i fokus ska bibliotekspersonal öka sin digitala kompetens för att kunna stödja allmänheten i att bli mer digitalt delaktiga. Det innebär bland annat att kunna ge hjälp till självhjälp när det gäller att uträtta digitala ärenden. Många myndigheter, kommunala verksamheter och till och med företag förlitar sig på att folk kan få hjälp på biblioteket och ofta stämmer det. Men det finns också tillfällen då bibliotekspersonalen måste hänvisa besökaren vidare, till exempel när ärendet är känsligt eller kompetensen för att lösa det inte finns på biblioteket.

Vi ska skapa ett kunskapsunderlag

För att kunna avgöra vad biblioteket kan och inte kan hjälpa till med behövs ett kunskapsunderlag som går igenom de juridiska och etiska regler och aspekter som finns på dessa frågor. Därför har en arbetsgrupp bestående av representanter från de regionala biblioteksverksamheterna bildats. Vi söker också stöd och input både från arbetsgivarsidan och facken. Arbetsgruppen ska undersöka det juridiska läget och ta fram ett underlag under våren 2019.

Det kommunala självstyret innebär att varje kommun(al verksamhet, till exempel biblioteket) själv bestämmer hur verksamheterna ska arbeta, inom det lagrum som finns – i bibliotekens fall styr bibliotekslagen verksamheten. Ett kunskapsunderlag framtaget inom Digitalt först med användaren i fokus blir alltså inte ett tvingande dokument som säger ”så här SKA biblioteken göra”, utan ska ses som ett stöd för att ta fram egna, kommunala policies för vad biblioteket bör och inte bör göra utifrån juridiska och etiska riktlinjer och de behov som finns i lokalsamhället.

Berätta om dina erfarenheter!

Vi som arbetar med detta kunskapsunderlag vill gärna starta en dialog med landets bibliotekspersonal! Vilka problem har besökare som kommer till ditt bibliotek? Finns det någon policy, på biblioteket eller inom kommunen, för vad ni på biblioteket ska hjälpa till med? Hur hanterar ni problematiska situationer, till exempel när besökare förväntar sig hjälp som innebär att personalen får se saker de inte ska se? Har ni pratat om dessa frågor tillsammans i personalgruppen?

Kommentera gärna och berätta om hur du ser på detta. Eller mejla, till Lena Arborelius, Naemi Carlsson, Rebecca Eriksson och Martina Rasch.

Forskarperspektiv på Digitalt först med användaren i fokus

Under e-medborgarveckan har vi premiär för en serie av webbsända frukostföreläsningar som vi kallar Forskarperspektiv på Digitalt först med användaren i fokus.

Den snabba digitaliseringen i samhället förändrar förutsättningarna för hur vi använder tjänster, medier och rum. Kunskap och erfarenheter i projektet kan synliggöras, utvecklas, spridas och förankras i dialog med forskningen. Forskarperspektiv är vårt sätt att koppla samman forskare med biblioteksfältet.

Vårt första Forskarperspektiv gästas av Elin Wihlborg som talar under rubriken:

Digital delaktighet en demokratisk rättighet – men hur kan det förverkligas?

Elin Wihlborg kommer följa projektet Digitalt först med användaren i fokus och särskilt fokusera ledarskapet i ett digitaliserat samhälle. Hur leder regioner och kommuner bibliotekens arbete för ökad digital inkludering? Vad kan vi lära av varandra?

Elin Wihlborg är professor i Statsvetenskap vid Linköpings universitet. Hennes forskning handlar om hur digitaliseringen ger nya möjligheter och utmaningar för demokrati och offentlig förvaltning. Hon driver tillsammans med kollegor för närvarande bland annat forskning om hur automatisering påverkar den professionella kompetensen, relationer och tillit till offentliga beslut och hur elektronisk identifikation används för att skapa säkra tjänster. Hennes forskargrupp utvecklar för närvarande forskning som följer hur bibliotek och kommuner arbetar för att stödja digital delaktighet.

Fyll på kaffemuggen, slå på datorn och delta via denna länk, tisdagen 9 oktober 8.30-9.30. Välkomna!

Frågor? eleonor.grenholm@regionuppsala.se

Facebookevent: https://www.facebook.com/events/1091931134295198/

Digitalt först på Bokmässan

Digitalt först med användaren i fokus deltar förstås på årets Bokmässa!

Digitalt först med användaren i fokus deltar på Biblioteks & berättarscenen (D-hallen Monternummer D02:01) på torsdag 27 september 10.00-10.40.

10.00 Hur digitalt kompetenta är vi som arbetar på bibliotek?
Här presenteras en nationell analys av folkbibliotekspersonalens digitala kompetenser utifrån det självskattningstest läns- och regionbiblioteken i Dalarna, Stockholm, Uppsala och Örebro har utvecklat. Testets resultat utgör underlag för analys och prioriteringar av lärresurser inom Digitalt först med användaren i fokus.

10.20 Digitalt först med användaren i fokus – ett kompetenslyft för personal vid folkbiblioteken
2018-2020 genomförs ett digitalt kompetenslyft för personal vid folkbiblioteken i Sverige. Hur påverkas biblioteken av den snabba digitaliseringen i samhället? Vilket ledarskap och vilken kompetens behövs för bibliotekens digitalisering? Ta del av vad som händer nu!

Missa inte heller programmet Digitalt kompetenslyft – en tillgänglig fråga? som arrangeras av Myndigheten för Tillgängliga Medier.

Vill du veta ännu mer om Digitalt först med användaren i fokus? Kom till KB:s monter (D01:01) klockan 15 på torsdag och fredag och prata med Kerstin Olsson, projektledare och Eleonor Grenholm, projektsamordnare!

Rapport från mobiliseringsfasen

Nu har åtta månader passerat sedan projektet påbörjades och arbetet pågår för fullt.

Mobiliseringsfasen av projektet Digitalt först med användaren i fokus är nu över och sammanlagt 67 % av all personal har gjort ett självskattningstest inom Digital kompetens.

Uppdraget är komplext, med många aktörer (290 kommuner, 20 regionala biblioteksverksamheter och myndigheten Kungliga biblioteket), och till det tillkommer många externa intressenter. Att ta sig an en kompetensutveckling av 4806 personer och en verksamhetsutveckling av 1120 verksamheter (enligt biblioteksstatistiken 2017) inom det snabbt föränderliga fältet digitalisering kräver många trådar och spår.

Nu finns en rapport, Digitalt först med användaren i fokus – mobiliseringsfas januari-augusti 2018, som visar hur arbetet med projektet fortskrider. Ladda ned den här.

Rapporten bygger delvis på material som fem arbetsgrupper, bestående av medarbetare på de regionala biblioteksverksamheterna, tagit fram. Deras arbete grundar sig på resultat i självskattningstestet och deras egna samlade kompetens. För att säkerställa relevans och transparens har de i arbetet dels skrivit blogginlägg och efterlyst input från bibliotekspersonal och dels hållit ett strukturerat samtal med en grupp biblioteksmedarbetare. Deras texter kan ni ta del av till fullo via nedanstående länkar:  

Analysera och bearbeta data och information
Kommunikation och samarbete
Skapa digitalt innehåll, lärresurser för Skapa digitalt innehåll
Säkerhet
Problemlösning

Ytterligare en arbetsgrupp har arbetat fram ett förslag på hur diskussionerna om folkbibliotekens roll i ett digitaliserat samhälle kan öka. Deras text hittar du här:
Tankesmedja

Hur kan vi stärka kompetensen för kommunikation och samarbete genom digital teknik?

Som en del av arbetet med att skapa gemensamma lärresurser kring digital kompetensutveckling arbetar just nu fem arbetsgrupper med att kartlägga de kompetenser som behöver stärkas. Arbetet ska ske utifrån samtal med biblioteksmedarbetare. Här presenterar arbetsgruppen som fokuserar på området Kommunikation och samarbete sin utgångspunkt för arbetet. Bidra gärna med dina tankar och åsikter!

Kommunikation och samarbete är ett av fem kompetensområden som lyfts fram inom Digcomp 2.0, som är EU:s ramverk för vilka digitala kompetenser vi behöver för att kunna delta i ett digitaliserat samhälle. I Digicomp delas området in i sex kompetenser:

• Interagera med andra genom digital teknik, till exempel skicka e-post eller kommunicera i sociala medier.
• Dela material med hjälp av digital teknik, till exempel använda molnbaserade tjänster för att dela material med andra.
• Delta i olika samhälleliga och politiska processer med hjälp av digital teknik, till exempel lämna och samla in synpunkter med ett digitalt verktyg.
• Samarbeta med andra hjälp av digital teknik, till exempel använda lämpliga digitala verktyg för att arbeta i ett projekt tillsammans med kollegor.
• Nätetikett, till exempel bemöta en viss användargrupp i ett digitalt forum.
• Hantera den egna identiteten på internet, till exempel veta vilken data som lagras och hur den används i en viss digital tjänst.

Kunskaper inom det här området har på senare år blivit helt nödvändiga för att kunna delta i samhället, till exempel för att hålla kontakter med vänner och familj, dela innehåll, ta del av samhällstjänster och också att hantera den data som genereras.

I den första analysen av självskattningstestet för Q1 när 2063 personer har svarat går det att se att kompetensnivån inom området är varierande. Samtidigt som tre av de sex kompetenserna är bland de som skattas högst är en av kompetenserna också bland de som skattas lägst. De kompetenser som får hög skattning (mellan 5,1-5,6 av 7) handlar om att interagera, samarbeta och dela material med andra med hjälp av digital teknik. Den kompetens som placerar sig lägst på skalan (3,3) är att hantera den egna identiteten på internet, en kompetens som ligger nära de kompetenser inom området Säkerhet .

Med tanke på att bibliotekspersonal är duktiga på att ta till sig nya sätt att kommunicera är det glädjande, men inte förvånande, att skattningen ligger så pass högt inom de kompetenser som handlar om att vara social och samarbeta med digital teknik. När det gäller de andra kompetenserna, framförallt de som handlar om att skydda sig själv och sina digitala fotspår, finns det möjlighet till förstärkning av kompetensen.

Kommunikation och samarbete är ett område som det krävs kompetens inom för att kunna delta i samhället, det varken kan eller behöver ifrågasättas. Men vilka kunskaper är viktigast? Vad är baskunskap som all bibliotekspersonal behöver kunna, och vad är spetskompetens? Finns det något område som är svårare än något annat?

Utöver den egna kompetensen är det också viktigt att bibliotekspersonal kan förmedla vidare kunskapen till bibliotekets användare, men på vilken nivå?. Behöver personalen kunna alla olika e-post och banktjänster? Var går gränsen? Hur bemöter du om någon skriver kränkande innehåll – eller sina personuppgifter – i bibliotekets sociala medier? Var går gränsen för personlig integritet när du kommunicerar digitalt eller hjälper en låntagare?

Det finns många bra lärresurser, speciellt inom källkritik. Vad tycker du saknas inom området kommunikation och samarbete? Finns det några bra resurser för att lära sig att använda digital teknik och tjänster som du tycker att alla borde känna till?

Här är några frågor att fundera över:
• Vad är bas- respektive spetskompetens inom kommunikation och samarbete?
• Vad behöver bibliotekspersonal bli bättre på inom området?
• Vet du och dina kollegor vilka lagar som gäller för att kommunicera och samarbeta digitalt?
• Vad behöver vi för att stärka de prioriterade målgrupperna inom området?

Vi hoppas att du vill diskutera vidare med oss. Skriv gärna kommentarer här i bloggen eller kontakta oss via mejl.

Amelie Sarlin amelie.sarlin@regionvastmanland.se
Helena Agnemar helena.agnemar@regionostergotland.se
Jenny Lindmark jenny.lindmark@regionvasterbotten.se

Säkerhet – vad behöver bibliotekspersonal kunna?

Som en del av arbetet med att skapa gemensamma lärresurser kring digital kompetensutveckling arbetar just nu fem arbetsgrupper med att kartlägga de kompetenser som behöver stärkas. Arbetet ska ske utifrån samtal med biblioteksmedarbetare. I detta blogginlägg presenterar gruppen som fokuserar Säkerhet sin utgångspunkt för arbetet. Bidra gärna med dina tankar och åsikter i kommentarsfunktionen nedan!

Säkerhet är en av EU:s fem digitala kompetenser enligt Digcomp 2.0, som anses viktiga för att vara en del av världen idag. Kompetensområdet är brett och innehåller många aspekter, till exempel att känna till de risker det för med sig med att vara ute på internet och att vara medveten om webbsidor och e-post som kan användas för bedrägeri eller att skydda digital utrustning från oönskad åtkomst via internet. Det handlar om den egna säkerheten men också om hälsa och miljöpåverkan, säkerhet i den sociala interaktionen med andra – hur är det med dataskydd och den personliga integriteten?

I första analysen av självskattningstestet för Q1 när 2063 personer har svarat på testet så ser vi att det är inom detta område som man skattat sig lägst. Här ligger medelvärdet på 3,9 på en sjugradig skala. Det finns en spridning i påståendena så att det område som handlar om miljöpåverkan där skattar man sig betydligt högre än i de områden som handlar om att skydda digital utrustning från oönskad åtkomst, identifiera webbsidor och e-post som kan användas för bedrägeri och att begränsa sin digitala närvaro så den inte blir för distraherande. Detta visar på att det finns en osäkerhet inom professionen när det gäller säkerhet som skulle behöva förstärkas.

Vad behöver bibliotekspersonal kunna inom området säkerhet? Varför är det viktigt att diskutera säkerhet som en av de baskompetenser som vi behöver kunna? Vilka frågor får vi inom området som gör att man känner sig osäker? Finns det en rädsla att göra fel när det kommer till säkerhet? Litar vi för mycket på systemleverantörer och IT-avdelningar. Behöver vi blir bättre på att ställa krav på dessa när det gäller säkerhet?

Den baskompetens som man skulle behöva inom området, hur ser den ut? Det finns flera bra lärresurser men känner alla till dessa och vilka behövs? Ska all bibliotekspersonal genomgå en Data Detox-utbildning? Räcker detta för att höja kunskapsnivån kring säkerhet?

Frågor om säkerhet är svåra och biblioteken får kanske inte så många frågor om det. Det är viktigt att ändå ha en baskompetens så att alla känner sig trygga när frågan väl kommer. Det är också viktigt att ha kunskap inom området så att man själv kan ställa rätt krav på IT-avdelningar och systemleverantörer.

Några frågor att diskutera och fundera över:

  • Vad är baskompetens och vad är spetskompetens inom området?
  • Vad behöver vi stärkas i som profession när det gäller säkerhet?
  • Hur är kunskapen när det gäller vilka lagar som finns när det gäller säkerhet?
  • Hur kan vi stärka de prioriterade målgrupperna när det kommer till säkerhet?

Frågorna är många och vi vill gärna diskutera dessa vidare med dig. Skriv kommentar i bloggen eller kontakta oss på något annat sätt!

Karin Hansson, karin.hansson@regionvastmanland.se
Pia Brinkfeldt, pia.brinkfeldt@regionvasterbotten.se
Linda Sävhammar, linda.savhammar@ltdalarna.se

Biblioteket – en skaparverkstad för demokrati!

Som en del av arbetet med att skapa gemensamma lärresurser kring digital kompetensutveckling arbetar just nu fem arbetsgrupper med att kartlägga de kompetenser som behöver stärkas. Arbetet ska ske utifrån samtal med biblioteksmedarbetare. I detta blogginlägg presenterar gruppen som fokuserar Skapa digitalt innehåll sin utgångspunkt för arbetet. Bidra gärna med dina tankar och åsikter i kommentarsfunktionen nedan!

Skapa digitalt innehåll är det tredje av fem området inom Digcomp 2.0 som tillsammans utgör EUs ramverk för Digital kompetens.

Att skapa för tankarna till kreativitet, ofta förknippat med lust och glädje. Men också med frustration, när en uttänkt lösning på ett problem inte fungerar och måste göras om. Samarbete och nätverkande med andra underlättar. Att titta på en tutorial på Youtube kan ge helt rätt infallsvinklar.

Kreativitet är en högt skattad förmåga i en samtid präglad av snabb förändring. Det kan handla om kreativitet i att generera nya idéer, att designa/forma och förfina dem eller bygga vidare på andras. Kreativitet handlar också om en öppenhet och mod att våga utforska och experimentera – en bra metod för lärande.

Den digitala utvecklingen har också påverkat det informella lärandet. Förutsättningarna att hitta information och bygga kunskap har förändrats i takt med en allt mer uppkopplad vardag där vi lätt kan hitta experter dygnets alla timmar.

Flera bibliotek runt om i världen utforskar Maker-rörelsen och menar att den väl går i linje med bibliotekens uppdrag med delandet av information och kunskap som hela poängen. Makerspace eller skaparbibblor används för att knyta an mellan bibliotek och lokalsamhälle likväl som för att dela kunskap mellan deltagarna.

Att skapa digitalt innehåll handlar förutom om kreativitet också om att vara producent och publicist – att använda medier för att forma eget innehåll. För att kunna uttrycka sig på många olika sätt såsom i bild, ljud och ord, och att spara och publicera i olika format, krävs ökad kunskap. När vi skapar med hjälp av digitala verktyg lär vi oss sig om dem, hur de fungerar, vad de kan användas till och vilka villkor som styr. Färdigheterna kan ge ett självförtroende i att uttrycka sig, en medvetenhet kring syfte, publik och vilken teknik som behövs vid ett givet tillfälle.

Genom att prova olika verktyg och gemensamt diskutera, experimentera och fundera utvecklas både individens och organisationens (eller samhällets) digitala mognad. På ett generellt plan innebär det en ökad förståelse för digitaliseringen i olika sammanhang, vad effekten av digitalisering är och vilka vinster den ger, medan digital mognad på ett specifikt plan handlar om att förstå och hantera ett specifikt digitalt område (till exempel en specifik programvara). För att nå generell digital mognad krävs kännedom om och kunskap i en rad mer specifika verktyg. Ju fler vi lär oss att använda, desto lättare har vi att navigera i ytterligare fler. Vid skapandet av digitalt innehåll i olika verktyg ges vi också möjlighet att göra vår röst hörd, sätta avtryck. Därför är det en fråga om yttrandefrihet, åsiktsfrihet och tryckfrihet. Kreativitet och digitalt skapande har en lika stor betydelse för det demokratiska samhället som för individens personliga utveckling.

Detta gäller vare sig vi skapar helt eget material eller väljer att integrera och omskapa digitalt innehåll som andra har gjort. Att modifiera, redigera, omskapa, förbättra och/eller integrera digitalt innehåll som andra har skapat för att därigenom införliva det i sitt eget kunnande och skapa nytt och relevant digitalt innehåll är en uttalad kunnighet i Digcomp 2.0. Utforskande av flera olika digitala verktyg för att bygga på andras skapelser gör att vi lär oss mer om vilka verktyg som passar i vilka sammanhang. Men det blir också tydligt att kunskaper i upphovsrätt behövs. Dels för att förstå hur andras verk får bearbetas, dels vilka rättigheter vi själva har/önskar för det vi skapat.

I skolans läroplan finns numera digital kompetens inskriven och programmering dyker upp på schemat redan från tidig ålder. Programmering handlar både om kreativt skapande och om problemlösning, tydliga instruktioner i en logisk och korrekt ordning för att ett datorprogram ska kunna lösa en specifik uppgift. Den som kan något om programmering har också lättare att förstå och förhålla sig kritisk till de digitala program och tjänster vi dagligen använder. Att algoritmer skapats av någon med ett syfte och att ett program bara kan göra det vi säger åt det att göra. Kunskap och färdigheter inom digital teknik innebär inte bara makt över tekniken utan även inflytande över samhällsutvecklingen.

I den uppdaterade versionen, Digcomp 2.1, har det även införlivats olika nivåer av kunnighet – grundläggande, medel, avancerad och specialist- eller spetskompetens – där varje nivå kommer med exempel på vilken typ av kunskap som krävs för att nivån ska anses uppnådd. Att kunna genomföra en uppgift på basnivå, med stöd av en kollega, är grundläggande; att på egen hand kunna fundera ut nya lösningar och bidra till ny förståelse och nytt innehåll, samt guida andra till att skapa nytt innehåll, är spetskompetens. Att guida andra är dessutom en typ av lärande som förstärker den egna kompetensen.

På folkbiblioteken finns medarbetare på hela kunnighetsskalan och det är inte nödvändigtvis så att alla måste vara experter på att skapa digitalt innehåll. Det är också skillnad på att producera eget material för marknadsföring (sociala medier, affischer, webbsida…), material för undervisning eller intern kompetensutveckling (instruktionsfilmer, guider för till exempel egen nedladdning på Legimus eller lån av e-böcker) eller att arbeta utåtriktat med skapandeaktiviteter i ett publikt makerspace.

Frågan folkbibliotek ständigt ställer sig själva är: vilken är vår roll? Ska biblioteken vara föregångare inom användandet av digital teknik? Är skapande och kreativitet en del av bibliotekens uppdrag? På detta finns (nästan) lika många svar som det finns bibliotek. Det vi kan säga är att biblioteken är en viktig mötesplats, en socioekonomisk utjämnare, en institution med ett demokratiskt uppdrag och med målsättningen att främja kunskap, information och bildning. Vi menar att i detta ingår det digitala skapandet. Vad tänker du som jobbar på folkbibliotek?

  • Vilka digitala resurser och verktyg är det vi behöver kunna, och vad tycker du vore mest intressant att lära dig? Hur många verktyg är det rimligt att lära sig något om?
  • Vilka verktyg för omskapande och bearbetning är bra att lära sig? Skiljer de sig från verktyg vi använder för att skapa eget?
  • Vad behöver vi kunna mer om när det gäller upphovsrätt?
  • Vilken är bibliotekens roll när det gäller digitalt skapande och kreativitet?

Det är vår förhoppning att detta blogginlägg ska väcka tankar hos dig som arbetar på folkbibliotek samt inspirera till samtal om digitalt skapande på bibliotek och hur det knyter an till yttrandefrihet och demokrati.

Marika Alneng – marika.alneng@dll.se
Martina Rasch – martina.rasch@rjl.se
Ann Östman – ann.ostman@regiongavleborg.se
Naemi Carlsson – naemi.carlsson@rfkl.se
Annelie Krell – Annelie.Krell@skane.se

Problemlösning – en digital kompetens?

Som en del av arbetet med att skapa gemensamma lärresurser kring digital kompetensutveckling arbetar just nu fem arbetsgrupper med att kartlägga de kompetenser som behöver stärkas. Arbetet ska ske utifrån samtal med biblioteksmedarbetare. I detta blogginlägg presenterar gruppen som fokuserar Problemlösning sin utgångspunkt för arbetet. Bidra gärna med dina tankar och åsikter i kommentarsfunktionen nedan!

Arbetet på bibliotek idag kan i många fall beskrivas som en övning i problemlösning. Besökarna har en mängd olika behov som vi hjälper dem uppfylla efter bästa förmåga. Ofta behövs en hel del hjärngympa för att både förstå behovet och förstå hur vi kan hjälpa på bästa sätt.

Problemlösning är ett övergripande område som sträcker över de andra fyra kompetenserna inom DigComp (s. 15 DigComp 2.0) Detta kompetensområde handlar om problemlösning vid användandet av digitala verktyg, både för att lösa fel som uppstått och för att kunna tillgodogöra sig positiva effekter av nya digitala verktyg och tekniker. Det handlar om att kunna se hur digital teknik kan användas som medel för att uppnå ett mål, och om att kunna tillämpa den digitala tekniken för att uppnå målet. Hit hör även förmågan att urskilja och förstå sina egna eventuella kunskapsluckor inom digital teknik.

Läns- och regionbiblioteken i Dalarna, Stockholm, Uppsala och Örebro har tillsammans utvecklat ett självskattningstest kring digitala kompetenser. Att utveckla sina digitala kompetenser är extra aktuellt i och med den nationella kompetensutvecklingssatsningen Digitalt först med användaren i fokus som pågår 2018-2020. Frågorna i testet bygger på de fyra delar som DigComp 2.0 identifierat hör till området Problemlösning: Lösa tekniska problem, Identifiera behov och hitta tekniska lösningar på dessa, Anpassa digitala verktyg så att individens mål kan uppnås samt Identifiera kunskapsluckor inom den digitala kompetensen. Exempel på kunskaper som ingår är till exempel påbörja felsökning av en krånglande dator eller aktivera den inbyggda talsyntesen i en Iphone.

Efter tre månader hade 2063 personer besvarat självskattningstestet. I analysen av testet Q1 (s.9) har det visat sig att området Problemlösning har fått medelskattning 4,4 (på en sjugradig skala). Vi kan också se att flera frågor inom området verkar ha stor kunskapsspridning, alltså att kunskapen är ojämnt fördelad bland de svarande.  Två av frågorna inom området verkar också vara utmärkande för dem med hög digital kompetens, Identifiera kunskapsluckor inom den digitala kompetensen och Anpassa digitala verktyg så att individens mål kan uppnås sticker ut här.

När vi pratar om kompetenser kommer begreppen spets- och baskompetens efter ett tag upp. Vad är en baskompetens, vad är en spetskompetens och när behöver man vad? Kanske kan vi tänka på ”De fyra F:en” – Fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet? Först lär man sig något, efter fördjupning får man förståelse och färdighet. När man är förtrogen med något kan man använda det till och applicera på andra saker. På ett sätt kan man säga att detta är kärnan i problemlösning. Det är att kunna använda sig av tidigare kunskaper för att lösa nya problem. Om man bara lärt sig exakt vilka knappar man ska trycka på men inte har förståelse och förtrogenhet, är det svårt att lösa när något går fel.

Har man en digital baskompetens när man möter besökarna ger det en själv trygghet och ger likvärdighet i bemötande. Spetskompetens har man inom ett eller ett par områden och ger möjlighet till fördjupning när problemet är riktigt svårt. En utmaning på mindre bibliotek är ju att man kanske känner att man måste kunna allt. Vad gör man om man är ensam på en filial och inte ens en gedigen baskompetens räcker till? Kan man tänka sig något slags joursystem för riktigt kluriga frågor? Vilka kompetenser bör alla ha för att ge likvärdig service?

Men varför ska bibliotekspersonalen vara bra på problemlösning? Ska man lösa folks datorproblem? Visst är det ofta så att man hjälper till med det man kan, ibland är det att hitta närmsta apotek, ibland är det att skriva ut en stickbeskrivning. Bibliotekspersonalen kan visa på vägar och ge hjälp till självhjälp. För alla kompetenser inom DigComp finns det ett resonemang att föra om vad man som bibliotekspersonal behöver kunna. Alla kan och ska inte behöva vara datorexperter. Men inom bibliotekens tjänster finns det numer massor av teknik och vi har många olika spetskompetenser inom skilda områden. Arbetar man till exempel med tillgängliga medier och personer med läsnedsättning har man kanske hög kompetens inom många av de digitala hjälpmedel som finns.

För att påbörja en problemlösning kan man till stor del använda sig av ett verktyg vi på biblioteken ofta redan behärskar: referenssamtalet! Många kanske känner sig osäkra på teknik och skickar personen vidare så fort man anar att frågan rör det digitala. Man kan inte förväntas kunna allt men ett mål bör vara att förstå besökarens behov och att veta när och vem man kan hänvisa vidare till. För att veta vad som är en svår och en lätt fråga krävs ett viss mått av digital baskompetens men också ett referenssamtal som hjälpt en komma fram till besökarens behov och egentliga problem. Många gånger kanske problemet inte var så tekniskt eller svårt som besökaren först trodde. Att får chansen att formulera sitt problem kan också hjälpa besökaren själv att komma på en lösning på problemet.

Att bli bättre på, eller känna sig säkrare på, problemlösning kan förbättra bemötandet besökarna får när de kommer till biblioteket. Det är värdefullt att kunna möta alla besökarna med några initiala frågor och därefter hänvisa vidare om det behövs, istället för att så fort man märker att frågan handlar om Legimus, eller utskrifter, skicka vidare. Kanske hade man kunnat lösa frågan direkt.

Många som jobbar på bibliotek saknar “de riktiga frågorna”, man upplever att referensfrågorna har minskat. Nu kommer chansen till fördjupade referenssamtal! Kärnan är densamma, identifiera besökarens informationsbehov.

  • Vad är det för frågor vi förväntas lösa när vi arbetar ute i biblioteket?
  • Vilka frågor är lätta att svara på och vilka är extra svåra?
  • Upplever vi vårt uppdrag som luddigt när vi får många digitala problem på halsen?
  • Skulle du kunna föra ett digitalt referenssamtal?
  • Vilka kompetenser saknar du?

Vi har massor av frågor och tror att det finns massor att diskutera kring de här frågorna. Skriv gärna kommentarer i bloggen eller hör av er till oss på något annat sätt!

Johanna Nord johanna.nord1@rvn.se
Marie-Louise Eriksson marie-louise.eriksson@norrbotten.se
Lisa Ekman lisa.ekman@regionostergotland.se

 

Att söka, värdera och organisera information – vad vi kan och vad fler behöver kunna

Som en del av arbetet med att skapa gemensamma lärresurser kring digital kompetensutveckling arbetar just nu fem arbetsgrupper med att kartlägga de kompetenser som behöver stärkas. Arbetet ska ske utifrån samtal med biblioteksmedarbetare. I detta blogginlägg presenterar gruppen som fokuserar Analysera och bearbeta data och information sin utgångspunkt för arbetet. Bidra gärna med dina tankar och åsikter i kommentarsfunktionen nedan!

Att analysera och bearbeta data och information är ett av fem kompetensområden som lyfts fram inom Digcomp 2.0, som är EU:s ramverk för vilka digitala kompetenser vi behöver för att fullt ut verka i ett digitaliserat samhälle. Analysera och bearbeta data och information är också det kompetensområde som många biblioteksmedarbetare i landet skattar sina kunskaper högst i, enligt första resultatet från det självskattningstest som tagits fram inom ramen för bibliotekens gemensamma satsning Digitalt först. I rapporten Vad kan vi egentligen? Analys av Q1 2018 ur Självskattningstest kring digitala kompetenser för bibliotekspersonal kan du läsa mer om resultatet från självskattningstestets första tre månader.

Vad innebär det egentligen att analysera och bearbeta data och information? Digcomp 2.0 delar upp detta kompetensområde i tre delområden: att söka och filtrera data, information och digitalt innehåll, att värdera data, information och digitalt innehåll samt att organisera data, information och digitalt innehåll. Hit hör alltså kunskaper i informationssökning, källkritik och digital informationshantering.

Vad innebär det att vi som biblioteksmedarbetare känner oss säkrare inom detta kunskapsområde än övriga områden som lyfts fram i självskattningstestet? Många skulle kanske säga att kunskaper i att söka, värdera och organisera information är grundläggande kompetenser inom bibliotekarieyrket.

Att kunna förstå sitt informationsbehov och veta var och hur vi ska hitta den information vi behöver har, kan vi anta, alltid varit nödvändigt för oss som människor. På samma sätt har förmågan att kunna filtrera och ha ett källkritiskt förhållningssätt till den information vi möter varit viktig lika länge som vi har kunnat kommunicera med varandra. Så långt är inget nytt under solen…

Men i en samtid där alltmer information kommuniceras, sprids och lagras digitalt blir dessa kunskaper allt viktigare men också mer komplexa och svåra att definiera. Vad bristande kunskaper inom dessa områden kan få för konsekvenser ser vi för många trista exempel på i omvärlden och i vår närhet…

Att vi skattar oss själva högt inom detta område är en bra grund att stå på inför det digitala kompetenslyft som vi nu står inför på nationell nivå. Men det innebär också utmaningar – hur kan vi lyfta våra kunskaper inom detta kompetensområde för att biblioteken ska vara relevanta för den samtid de verkar i och vad kan vi göra för att dessa kompetenser ska komma till nytta på bästa sätt? Och är det viktigast att vi fördjupar våra kunskaper inom att söka, värdera och organisera information, eller är det kanske viktigare att fördjupa vår förmåga att lära ut dessa kunskaper och se till att de kommer fler människor till del?

Biblioteken hjälper dagligen sina besökare med att hitta den information de frågar efter. Men hur kan biblioteken arbeta för att alla människor ska ha grundläggande kompetenser i att analysera och bearbeta data och information, så långt det är möjligt? Hur ser vi på bibliotekens folkbildande roll i samhället och hur verkar vi för att lära ut våra kunskaper till de människor vi möter? Har vi möjligheter och förutsättningar att vara en lärande aktör i våra närsamhällen, eller är det här vår stora utmaning inom Digitalt först ligger?

Vilka kunskaper upplever vi ofta att allmänheten saknar inom detta kunskapsområde, var ser vi att det skulle behövas utbildningsinsatser? Om många människor idag har hyfsade kunskaper i att söka information, hur är det med förmågan att vara källkritisk till hur vi söker information och till själva källan, till åsikterna och informationen vi delar vidare? Kan biblioteken arbeta mer aktivt för att verka folkbildande inom just källkritik på liknande sätt som Viralgranskaren och många medier försöker göra idag?

Människor som besöker biblioteken idag har väldigt skiftande informationsbehov, beroende på livssituation, förkunskaper och förutsättningar. Detta ställer krav på nya kompetenser och arbetssätt. Biblioteken är till för alla, men ska enligt bibliotekslagen ägna särskild uppmärksamhet åt de prioriterade målgrupperna. Vad innebär det inom området digital kompetens och arbetet med lärande? Att biblioteken ska tillhandahålla och tillgängliggöra information som alla människor kan ta del av är självklart. Men kan biblioteken ta ett större grepp och göra mer riktade insatser för att kunskaper i att söka, värdera och organisera information ska komma fler inom de prioriterade målgrupperna till del?

Många frågor men inte så många svar. Vi hoppas att du som arbetar på folkbibliotek och som kanske ställer dig samma frågor som vi, som i din yrkesvardag möter olika människor och behov, vill fortsätta dialogen med oss och resonera vidare kring dessa frågeställningar.

Bästa hälsningar
Hanna Johansson, Sandra Spjuth, Örjan Hellström

Kontakta oss gärna eller skriv kommentarer i bloggen!

Hanna Johansson, Regionbibliotek Stockholm, hanna.k.johansson@sll.se
Sandra Spjuth, Biblioteksutveckling Region Örebro län, sandra.spjut@regionorebrolan.se
Örjan Hellström, Kultur i Väst, orjan.hellstrom@kulturivast.se

Biblioteksdagarna

Eleonor Grenholm, Hanna Johansson, Linda Sävhammar och Sandra Spjuth från regionbiblioteken i Uppsala, Stockholm, Dalarna och Örebro är gänget bakom självskattningstestet. Många kom till deras Meetup för att få veta resultatet av de 2000 första självskattningarna av bibliotekspersonalens digitala kompetens. Nu finns Eleonor Grenholms rapport om den första analysen här. Analysen gäller det samlade resultatet för hela landet och omfattar tiden januari – mars 2018. 

Ladda ner Vad kan vi egentligen? Analys av självskattningstest Q1 2018